Förkortningar

Allmängiltiga förkortningar

Flera uttryck är så vedertagna i förkortad form att man utan närmare eftertanke kan undvika att skriva ut dem i dess fulla prakt. Vinsten är att texten blir kortare.

Man bör dock vara försiktig med att använda förkortningar som inte är allmängiltiga. Så stor är helt enkelt inte vinningen. Särskilt inte om det ställs mot risken att läsaren missuppfattar eller inte förstår vad som menas.

Begränsa därför helst användningen av förkortningar till följande:

• P.g.a. (på grund av)
• T.ex. (till exempel)
• Bl.a. (bland annat)
• T.o.m. (till och med)
• Fr.o.m. (från och med)

Undvik dock helst följande:

• Ev. (eventuellt) – om du behöver vara så vag i en professionell text bör du hitta ett tydligare sätt att uttrycka dig
• Etc. (”end of thinking capacity”, eller etcetera)
• M.m. (med mera)
• M.fl. (med flera)
• M.a.o (med andra ord) – inte så vedertaget och för tankarna till Kina
• Ex.vis (exempelvis) – bara märkligt och går att ersätta med t.ex.

Därtill bör i skriven text undvikas sådana förkortningar som är sammandragningar av så korta ord att de är fullständigt onödiga, t.ex. ”kl.” (klockan), ”kr” (kronor) och ”nr” (nummer).

Svenska språket har dessutom en rad ord och uttryck som är så integrerade i språket att de i sig blivit egna ord. Dessa substantivisk förkortningar skrivs normalt med små bokstäver, t.ex. ”vd” och ”pm”. Ett bra tips för att reda ut vad som gäller är att kolla om ordet finns i SAOL.

Specialistområden

I relevant sammanhang kan man dessutom använda andra förkortningar när man kan utgå från att det är uppenbart för textens publik och kontext att de kommer förstås. Exempel på detta är:

• Org.nr (organisationsnummer)
• Pers.nr (personnummer)
• Publ. (publikt) – om skrivet i ett företagsnamn för att indikera att det är ett svenskt publikt aktiebolag
• LEI (legal entity identifier) – särskilt i finansiella sammanhang
• ISIN (international securities identification number) – särskilt i finansiella sammanhang

Namn på företag och organisationer

I rätt sammanhang kan det vara fullständigt accepterat att förkorta namn på t.ex. organisationer eller företag. Om det exempelvis är så som företaget självt väljer att normalt skriva sitt namn – även om det inte är det formellt riktiga namnet – kan det förstås som utgångspunkt iakttas.

I press och mer officiella sammanhang bör namnförkortningar på företag och organisationer som uttalas som ord skrivs med versal begynnelsebokstav: Ikea, Aga, Jas, Nato, Sida. (Se TT:s skrivregler.) Detta gäller då oaktat hur företaget självt skriver namnet.

I kommersiella sammanhang är det kutym att skriva förkortade namn just på det sätt som företaget självt skriver det.

Dessutom ok att använda vissa andra mycket vedertagna förkortningar av namn, t.ex. EU, FN. Tro mig, man kommer inte kunna misstolka dessa och du framstår som en obildad stropp om du skriver Europeiska Unionen (”EU”).

Använd annars definitioner

Om det inte går att motivera användning av en förkortning enligt någon av principerna ovan – skriv ut uttrycket eller använd regelrätta definitioner.

Punkt, blanksteg eller sammandraget?

Det finns olika skolor om hur förkortningar kan skrivas. Vi rekommenderar att använda punkter eftersom det skapar tydlighet i hur förkortningen ska läsas och minskar risken för felplacerade radbrytningar. Det är av särskild betydelse för vissa förkortningar som betyder något annat om de inte läses som en förkortning (t.ex. ”fr.o.m” och ”t.o.m.”) Oavsett vilken modell man använder bör man dock vara konsekvent.

Punkterna infogas mellan de bokstäver som inte följer direkt efter varandra i det utskrivna uttrycket. Förkortningen avslutas med punkt om den avslutas med ett sammandraget ord vars sista bokstav inte är den sista bokstaven i förkortningen.

Vanliga misstag

Och/eller i t.ex./bl.a.

En uppräkning som inleds med ”t.ex.” eller ”bl.a.” är alltid exemplifieraned. Det betyder att det kan finnas andra alternativa led som också skulle kunna platsa i uppräkningen. Det är därför ofta fullgott att använda ett ”och” mellan de två sista leden i uppräkningen och detta behöver inte innebära att samtliga led ska vara uppfyllda för bekräftelse. Om man istället använder ett ”eller” indikeras att respektive led är alternativt i förhållande till varandra.

Inget m.m. i uppräkning efter t.ex./bl.a.

Eftersom en uppräkning som inleds med ”t.ex.” eller ”bl.a.” alltid är exemplifierande behövs inte något ”m.m.” eller ”m.fl.” efter sista ledet i uppräkningen.